slow me down


Rushing and racing
and running in circles


.



idag utsatte jag mig för lite smärta.


My dear, we're slowdancing in a burning room


.

efter min skräckupplevelse (se föregående inlägg) tänker jag fortsätta vara instängd på rummet så kan likagärna slänga in en del bilder av vad jag har sysslat med under den senaste tiden.



har spelat golf för första gången i mitt liv. gick bättre än förväntat och var skitkul!


har festat med snygga tjejor


har posat med mustach-mary på "fullmoonparty"


har shoppat i örebro


har solat


druckit drinkar


festat lite mer (okej mycket mer)


myst med världens bästa


försökt få iordning i lägenheten så gått det går


familjehängt i tims nya lya


en mycket rädd sanna

var nyss med om läskigaste händelsen någonsin.. ojojoj. jag är inte gjord att bo i lägenhet egentligen tror jag, inte veta vad människan i väggen brevid, golvet under osv håller på med kan göra mig helt tokig och verkligen livrädd... bara när posten dämper ner på golvet på ljusa dagen hoppar jag till, varje gång..

Iallfall så kollade jag på äckligaste skräckfilmen häromdagen och det mest äckliga utspelade sig på vinden. Jag bor på högsta våningen i mitt hus så har alltså trappen upp till vinden precis utanför dörren. Vår lampa i trappuppgången är bortmonterad vilket betyder att det är bäcksvart i uppgången på kvällen/natten. Inte så kul när man för det första är räddare än räddast för mörker och för det andra när man inte alls ser nyckelhålet och det därför tar jättelång tid tills man lirkat in nyckeln och under den långa tiden hinner vilket monster som helst ta mig.. nej men ni fattar, panik..

Ikväll (inatt), nyss iallafall, så hörde jag fotsteg i trappuppgången. Långsamma trappsteg. Var själv i lägenheten och visste inte ifall jag hade låst dörren eller inte. Trappstegen närmade sig och jag kollade ut genom dörrhålet för att se ifall jag såg något (dumt kanske eftersom det är kolsvart).. men ett fönster gjorde så att man skymtade en gammal människa som sakta men säkert gick upp mot våran uppgång, närmade sig min dörr (PANIK) men fortsatte upp mot vinden. Mitt hjärta slutade slå och jag tror inte att jag andades heller. Jag hör hur vinddörren smäller upp och jag hör steg på taket, hör att han/hon går runt uppe på vinden. Just nu vill jag bara lägga mig ner och gråta men jag låste istället dörren och stängde in mig i sovrummet. har inte hört något på ett tag nu men heller inte hört vinddörren öppnas. Sover människan där eller??

Stackars mig. vilken novell det blev nu men måste avreagera mig. haha. Kommer aldrig mer någonsin våga gå i trappuppgången på kvällen igen...

så nu vet ni det, hoppas ni tycker synd om mig. tack&hej


sissssss

 

saknar redan lilla lillasyster som åkte till Alanya igår.
Jag hoppas att du har det jävligt kul och att du kommer hem med en one piece till mig!


the original



Your mind it is original
always were
and always will be


stugliv när det är som bäääääst!


















kejrå

kanske ska bli lite bättre på att skriva av mig här.
tills dess får ni se min lille missenissetusseälsklingprinsbebissnuttegullispluttinuttimammaspojkis!


RSS 2.0